Är så rastlös så jag skulle vilja gå ut och springa en mil eller nåt! Det bara kryper i hela kroppen men samtidigt så trött. Det blir liksom både och på något konstigt sätt. Kortisonet som spökar som vanligt. Om det gick att sova skulle ju det vara det bästa. Men får nog stå ut några timmar till. Brukar kunna somna framåt 2-3 på natten. Får väl ta och sätta på någon film så kanske tiden går snabbare. Saknar min iPad väldigt mycket just nu, det är ju så mycket bekvämare att kunna ligga i sängen och titta på den istället för tvn/datorn. Ser ju knappt ens texten på tvn heller, får alltid sudd-syn av detta också. Nu när jag behövde den som mest så gick den sönder. Internet funkar inte så den blev ju ganska oanvändbar. Hoppas de har lagat den snart.
Har i alla fall promenerat ca 1 km idag. Inte långt kanske man kan tycka men det känns i benen kan jag lova! Men skönt i alla fall att gå ut lite och det går ju bra om jag tar det hela i min takt. (Och med lite Kent i lurarna :P) Det som kan vara pinsamt är när en bil stannar för att man ska gå över gatan och så tar det en evighet innan man är över och man märker hur irriterade de blir. Samtidigt kan jag tycka att de ska skita i hur jag går. Har de stannat kan de gott vänta också, eller hur! :))
Nähej det där med att sova skulle ju inte vara helt fel om det gick. Det ser ju ganska skönt ut :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar