Höga krav

Igår var det programridning och jag red Vivaldi. Jag red LB:2. Det var första gången med Vivaldi och 3:e gången för mig som jag red på lång bana, brukar bara rida på kort annars när jag tävlar så det var ganska svårt. Det gick inte alls bra tycker jag. Han var spänd och väldigt okoncentrerad på framridningen och när han gör så får jag panik och tror att han ska kasta av mig igen. Skulle inte bry mig om det var någon annan häst. Då skulle jag bara skita i att rida den hästen mera. Men när det är Vivaldi som jag tycker så jävla mycket om så måste jag bara tvinga mig att rida i alla fall när det blir så. Förut vågade jag ju inte rida honom alls på två år efter det som hände. Och nu går det ju bra på lektion både ute och inne. Så nästa gång han är ensam i ridhuset går det säkert bättre :) Men som sagt tyckte jag inte att programmet gick bra. Men det som är bra med programridning är att man får göra om det dåliga. Så jag höjde mellangaloppen från 4 till 7,5 :) allt annat tyckte domaren var bra så det behövde jag inte göra om. " Jaha men vad har du för krav på dig själv egentligen??? 100% eller?? Det får ju ingen. Det är ju ingen OS final du ska rida, det är Lätt B för tusan" :) haha ja 100% var väl inte mitt mål men helst över 70 för att vara nöjd. Man måste ha höga krav på sig själv annars blir man ju aldrig bättre. Fick 63% så det var ju godkänt i alla fall.

Fortsätter med att vara negativ en stund till tror jag. För idag gick det ännu värre. Ja värre än på länge faktiskt. Skulle rida Ikaros i ridhuset på morgonen. Han var på sitt segaste humör. Verkligen segaste. Precis när jag skulle börja kom det in en ponnygrupp och hela läktaren fylldes med föräldrar. Det kändes som att alla kollade på mig. När Ikaros är så där seg kan man behöva smälla till honom med spöt ibland. Men han reagerade inte över huvud taget och man känner sig som att alla tycker att man är elak som gör så. Skulle säkert kunna va på honom mer men jag är ju rätt mesig och med folk som kollar är det inte så kul att rida när det går så dåligt. Så jag sket i det och gick ut, tänkte att det kanske är bättre att ta en tur ute istället för han tycker det är så hemskt tråkigt att gå i ridhuset ibland. Men då blev han helt knäpp o tänkte kasta av mig på isen. Så jag hoppade av och tänkte att jag leder honom en sväng. För hur arg man är måste man ju ta hand om hästen i alla fall. Det är ju egentligen inte hans fel. Och man måste ju skritta av. Gick samma runda som jag brukar gå med Galahad och på den lilla biten försökte han slita sig tre gånger och han bockade, sprang på tvären hela tiden. Han är som två olika hästar. Verkligen två helt olika.

Det blev en lång text skriven av världens mest negativa människa. Men jag kan faktisk vara positiv också även om inte många verkar tro det :) Det finns ju till och med bildbevis ;)